25 feb. 2014

Fyra veckor i Indien

Hej!
Johanna har nu varit på Intact i fyra veckor och har med Josefins hjälp kommit tillrätta men försöker fortfarande vänja sig vid hettan. Det blir varmare och varmare för var dag känns det som!
Förra veckan var det utvärderingsmöte för ridterapin med Bharathi, projektledare för ridterapin, lärarna och rektorn Karuna. Barnen som är med på ridterapin är det i perioder om tre månader och nu var det dags att utvärdera tiden som gått och välja barn till kommande period. Valet görs utifrån vilka barn som anses ha störst behov av ridterapin.
Mötet börjar med att vi går igenom barnen ett och ett och lärarna berättar om vilka förändringar som uppmärksammats hos barnen sedan de börjat med ridterapin. De positiva effekterna är många; vissa barn blir märkbart socialare, får bättre balans, förbättrad finmotorik och även förbättrad koncentration. Barnen blir glada av att åka till ridterapicentret. Vissa gråter till och med om det inte är deras tur. Lärarna berättar att särskilt för de autistiska barnen betyder det mycket att bara vara nära Koko, få borsta lite och rida en tur. Medans det för andra med mer fysiska problem stärker deras kroppar, barn som tex har svårt att gå kan efter några månaders ridterapi röra sig mer obehindrat, får bättre balans och ramlar mindre.
Bharathi har små bollar och ringar i gummi som barnen får sträcka sig efter när de sitter i sadeln. Ett av de andra barnen hjälper till från marken och sträcker bollar och ringar till barnet som rider. Här tränar de på att tänja sina muskler, detta är nyttigt främst för barnen med Cerebral Pares.



För att få in pengar till projektet ger vi lektioner på Koko till en flicka i trakten. Vår ambition är att ha lektioner regelbundet två gånger i veckan så det blir en stabil inkomst till HRTC medans vi är här. På ISS förbereds nu Kokos nya paddock, det ska sås gräs och stallet ska byggas klart, även ett rum ska iordningställas till sadel- och foderkammare.
Annars rullar det på, på kvällarna ramlar en och annan geckoödla ner i håret och på dagarna slinker ekorrarna in och käkar upp våra kex.
/Johanna och Josefin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar