Vi ses igen..!

Idag är det ovanligt tyst på ISS. Det som hörs mest frekvent är grindväktaren Manis glada ”Happy Diwali” som han hälsat alla på skolan med under de senaste dagarna. Imorgon är det dags för firandet som går ut på att man ger varandra sötsaker och man smäller smällare. Barnen gläds åt denna högtid som barnen hemma i Sverige gläds åt julafton. Diwali föregås av 10 dagar superrea  i affärerna, vilket resulterat i totalt kaos inne i centrum. En man dirigerar gångtrafiken med megafon och man har byggt upp ett baywatchtorn där det sitter en man sitter och blickar ut över folksamlingen. Vi går steg för steg genom folksamlingen där värmen från tusentals människor och den brännande solen blandas med dammet från gatan, perfekt inpackning för huden...

Jaha mina vänner, detta är mitt sista blogginlägg för denna resan. Jag tar mitt pick och pack och åker till kusten inatt – Fia följer med i några nätter innan hon återvänder för ytterliggare en månads arbete.

Det känns HEMSKT att åka. Barnen har gått rakt in i hjärtat och jag har fått fina vänner jag värderar högt, jag vet att vi kommer ses snart igen. Så vi får se, ytterliggare blogginlägg signerade Sofie kanske är att vänta i framtiden!

:)

Nu ska jag utnyttja mina sista timmar här med de barnen som är kvar. Sex stycken blev det, av olika anledningar kan de ej fira årets största högtid med sina föräldrar. Maheswari (föreståndarinnan) är ensam ansvarig för dessa barn under dessa dagar. De klarar sig fint, igår var de på bio ihop och sedan möttes vi alla på en resturang där vi käkade mat. Det är så fint att se dem så glada som de var efter bion! De sjunger och skrattar, och när maten serverades åt de lugnt och fint, de större hjälper de yngre med att dela maten och ha på såser o dylikt.

 

Jag vill tacka för min tid här nu. Jag hoppas kommande volontärer också håller blicken stadigt vänd uppåt, accepterar Indien och dess olikheter från väst – och därefter också lär sig älska landet och människorna. Denna skattkammare, kontrasternas huvudkvarter, detta mystiska, ojämförbara land.

Tack.

Eller Thanking you, som indierna skulle sagt det.

Hejdå!!