CHILDREN’S DAY

… det är tyst, så där tyst som det bara kan vara på den indiska landsbygden… (?!) Faktum är att jag inte kan minnas när det var så knäpptyst sist, om det ens varit så tyst. Det enda som hörs är EQs andetag och hans hovar mot gruset. Klockan är halv nio på morgonen, solen står redan högt på himlen och värmer bra. Förut hördes det musik i fjärran, från den lilla byn där vi brukar handla masala vadai (grönsaker i deg som är friterade – galet gott), det var visst bröllop på gång. Men den har tystnat nu. Fast det är bara tillfälligt uppehåll. Bröllop i Indien är sällan tysta särskilt länge, och de hålls med fördel arla morgonstund mitt i veckan.

 

I fredags var det Children’s Day på ISS. Eftersom det var Children’s Day in India veckan dessförinnan och vi missade den pga. Diwali så bestämde de här att vi skulle ha en egen i efterskott. Och vilken dag det blev! Allting var extra festligt, skolan prydd med ballonger och barnen var uppklädda i väldigt fina kläder. De började som vanligt med samling, bön och morgongymnastik på gården utanför klassrummen. Sen var det musik och sångstund under träden. Helga höll först i allsång och lärarna hade tagit fram mikrofonen som bara används vid särskilda tillfällen. Så efter de vanliga sångerna fick alla barn som ville gå upp och prata i mikrofonen, sjunga en sång, rabbla en ramsa eller bara säga sitt namn. ISS’s stortalare Navaz höll ett väl inövat tal. De andra barnen var lite blyga i början men när de väl kom igång var det som att öppna en kran. Till och med de barnen som inte pratar så ofta gick upp och pratade lite i mikrofonen. Efter sångstunden var det BIO! Egen bio med stor filmduk, projektor och allt. Filmen för dagen var Madagaskar 3 och även om den var på tamil så tyckte jag att den var ganska rolig.

Eftermiddagen bestod i prisutdelning till alla barnen, och de 5 barn som varit extra duktiga och hjälpsamma på hostelet fick specialpris och var Chief Guest Children för dagen. I Indien är det ofta så att när man har en tillställning ska det finnas en eller flera ”Chief Guests” som kan vara politiker eller annan betydelsefull person. Mycket formaliteter här… Men därför så var det extra fint att hedra dessa 5 barn (ungdomar snarare) med att vara Chief Guest Children som tack för allt deras jobb under året.

 

I övrigt är det mesta som vanligt här. Ridterapin kom  ju igång igen förra veckan som vanligt efter Diwali-firandet. Hästarna har satt vinterpäls...!!! Ja, det är helt sant. Men det märks även på barnen att det är en annan årstid nu än vad det var när jag kom för 4 månader sedan. De hostar och snuvar lite om vartannat, det gör dessutom både jag och Barathi också så idag har vi inte haft någon hydro therapy, bilden nedanför är från förra veckan.

 

Samling på morgonen utanför klassrummen



Kolla på lärarna och gör likadant...



Navaz i sitt esse =)



Une, rende, mone, nale... (1 2 3 4 på tamil)



Movie!!!



Chief Guest Children tillsammans med warden Maheswari som
berättar hur mycket de hjälpt henne under året som gått.

Hydro therapy...



...och horse therapy så klart!

 

På återseende!

/Fia