Back to normal

Om vi inte sagt det i tidigare inlägg så avslutades firandet lägligt nog med ca 10 dagars ”Government Holiday” vilket innebar att lärarna var lediga också. Även om det inte var så länge sedan det var mitterminslov så tror jag det var välbehövligt efter allt jobb som alla haft med jubileet. De flesta av barnen på ISS åkte hem med sina föräldrar den 17:e, när allt var slut.

Detta innebar att vi volontärer passade på att vila upp oss också, så vi åkte 4 dagar till Puducherry, eller Pondicherry som det hette tidigare. Även om vi fått hjälp på skolan att organisera lite med våra resor så förundras jag över hur smidigt det är att ta sig hit och dit i detta land, som vid första (och andra och tredje) anblick verkar väldigt kaotiskt. Men mitt i detta kaos finns ändå ett system som får det att funka. Vi klämde in oss fyra tjejer i en auto-rikshaw och begav oss till buss stationen. På busstationen frågar man sig fram efter rätt buss och så hoppar man på. Känns som om det alltid finns en buss som står och väntar dit man ska. Likadant när vi bytte buss efter halva vägen, man säger var man ska och så är det oftast någon som pekar och säger ”Opposite” och helt plötsligt är man på rätt buss. Just ”Opposite” är ett väldigt vanligt ord för att ange riktning till något, oavsett vad det är. Om man frågar efter en affär, ATM eller liknande så säger de gärna ”go to XXX and then it’s opposite”. Det kan även stå i reklam osv. typ: On St Joseph’s Street, Opp. St Joseph’s Church. Väldigt charmigt.

Barnen som kom tillbaka till ridterapin igår, måndag, visade lite olika hur ledigheten varit. En kille som inte haft terapi så många gånger gick direkt fram till hinken med borstarna, tog en borste och började borsta Koko. Detta har han aldrig gjort innan, sedan var han väldigt aktiv under hela förmiddagen. En annan tjej var lite tvärtom, hon stod en stund med borsten i handen och hängde över Kokos rygg och såg trött ut. Ungefär som man skulle kunna tänka sig måndag morgon efter en veckas lov…

Den fantastiska indiska solen lyser ännu med sin frånvaro i Trichy. Vädret har slagit om rejält och det är faktiskt rätt kallt nu. Om alla ni hemma som skrapar rutor och fryser i snålblåsten ursäktar… Från att ha varit ca 40grader när jag först kom hit till ca 22 nu är det väldigt stor skillnad. Joseph i stallet har jacka på sig och går runt och huttrar och idag när vi väntade på bussen tillbaka till ISS satt barnen nästan och frös. Vi tycker att det är en rätt behaglig temperatur dock, även om vi saknar solen så klart.

Träning med Koko (när det var lite bättre väder)

 

Skymning i över Bengaliska Viken, Pondicherry

 

På återseende!

/Fia (vid tangentbordet) och Sofie