Livet går sin gilla gång…
Allt är väl här i Trichy, hästarna har fått hovarna trimmade och blivit vaccinerade så nu är de redo att jobba! Tyvärr var det sanning som Jenny berättade innan jag åkte hit – att allt tar tid här. Vilket betyder att efter drygt en månad har vi fortfarande inte köpt någon moppe och jag måste åka till stallet samtidigt som barnen. Detta har gjort att träningen av hästarna blivit lidande, då jag hela tiden behövt anpassa mig till barnen och hur mycket jag behöver hjälpa Bhardi. Så lycka denna vecka när Mami kom tillbaka! Det känns som allt flyter mycket lättare nu. I tisdags gick vi ut med pojkarna en tjugo minuter, EQ leddes och Koko reds, sedan var de uppvärmda för träning. Nedvärmningen kunde sedan ske med nästa barn på ryggen. Idag tog vi alla flickor på långpromenad, återigen EQ i hand och Koko som ridhäst. EQ passade även på att ta ett gyttje bad… måste säga att jag är väldigt imponerad över de här flickorna, ut och gå i 45 minuter är inte alltid så lätt men även om de var trötta sjönk aldrig humöret, och som ni kan se på bilderna insisterade Maga med att bära vatten åt hästarna istället för att vila när vi kom hem.
Med andra ord, barnen får hjälpa till med träningen av hästarna. Jag tror detta är bra för dem då de känner att de gör nytta får ta ansvar. För övrigt har jag ridit Koko för första gången! Jag som inte suttit i en bomsadel på 7 år tyckte väl lädren var lite väl långa, men det var som att cykla... jag tror att Koko kommer bli riktigt trevlig att rida, han har fin mun men svarar inte bra för skänkeln. Kroppsligt ser han fin ut och har en stark rygg jämfört med EQ, planen är att jag ska rida ett par gånger i veckan för att stimulera både kropp och huvud. Han fungerar riktigt bra som terapi häst, och går halvtimmes promenader med barn uppsuttna flera gången i veckan nu. EQ är jag mer försiktig med och tömkör mycket, han får gå kortare turer och med de minsta barnen. Målet för honom är att hitta mera framåtbjudning, men han lyssnar väldigt bra och var mera energisk än barnen under dagens promenad!
Jag kan ju avsluta med att nämna ridterapins popularitet hos barnen. Idag satt det fyra flickor i bilen när vi skulle åka i stället för tre, jag har även sett en av pojkarna diskret smyga in och sätta sig i bilen… Vi försöker hitta de barn som uppskattar terapin mest och för vilken den har mest nytta, men planen är att det på fredagar ska får komma andra barn och borsta och pyssla om hästarna, så att alla får en chans. De var för övrigt en av dessa besökare som smög sig in i bilen igen… så, slut för denna gång och jag hoppas ni har det bra i Sverige.
/Julia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar