Hästburen terapi
När flickan Saryanya lägger örat mot ponnyn Kokos varma kropp och lyssnar, frågar sjukgymnasten vad hon hör. ”Ticketi, ticketi, ticketi”, säger Saryanya och ler med hela ansiktet. Det är en fantastisk upptäckt att höra ett hjärta slå inuti en stor hästkropp, inte minst om man är gravt autistisk. Hon blir varse att Koko finns, att han är en levande organism och hon vågar visa känslor gentemot honom. Hon tycker om honom och det är en mycket, mycket stor sak för henne. Jag som känner till hennes historia och bakgrund vet också hur svårt det måste vara att knyta an till en annan person för Saryanya. Då kan Koko vara ett mycket bra substitut till människan. Till Koko kan hon anförtro sig och visa känslor, han sviker aldrig. Hon får känna närhet utan att riskera psykiskt eller fysiskt våld tillbaka. Hon känner hans päls och ser att han reagerar när hon klappar eller badar honom. Hon påverkar honom genom sitt sätt att vara.
Så långt skulle hästburen terapi kunna vara nog. Resultatet har blivit en mer harmonisk flicka sedan hon kom till stallet och träffade Koko och de andra. Men hästburen terapi har ännu mer att erbjuda barn med olika funktionsnedsättningar.
Hästens gångart skritt stimulerar samma muskelgrupper hos en ridande människa, som hos en människa som promenerar. Att rida i skritt innebär att barnets muskler stärks. För barn som inte kan gå bidrar därför skritten till en positiv inverkan på den motoriska utvecklingen. Just nu arbetar sjukgymnasten Bharathi bland annat med Brindhi, en flicka med en cp-skada som gör att hon har svårt för att gå, särskilt i trappor och hon faller lätt även på plan mark. Men efter bara några veckors ridträning märker Bharathi skillnad i hennes förmåga att gå och röra sig mer säkert och faller inte lika ofta. Att hon hittat en bättre balans genom att rida med enbart vojlock och voltigehandtag på ponnyn.
Jag har länge känt till de positiva effekter som den hästburna terapin kan ha för barn med olika funktionsnedsättningar, och med egna ögon sett hur barn som varit rullstolsburna och efter en tid kunnat lämna rullstolen nedanför rampen och sedan själva gå upp till den väntande ponnyn och sjukgymnasten. Ändå överträffar barnens resultat från Intact special school mina vildaste förhoppningar. Kanske är anledningen att det rör sig om barnhemsbarn i Indien, som under en så stor del av sin uppväxt varit undanhållna alla former av habilitering och sjukgymnastik innan de kom till Intact special school. Den sammanlagda effekten på insatta insatser blir därför extra stor och snabb. Barnen börjar på ruta ett skulle man kunna säga. Vi ska dock inte förringa det målmedvetna arbete som sjukgymnasten gör för vart och ett av barnen som deltar i terapin. Det är givetvis den viktigaste faktorn i det som blivit en framgångssaga på Intact special school.
Therese Pettersson och Emma Regberg genomgår för närvarande sjukgymnastprogrammet vid Uppsala Universitet och har i en uppsats beskrivit den hästburna terapin vid Intact special school. I studien finns intervjuer med såväl elever som lärare och resultaten i uppsatsen visar entydigt på betydande förbättringar hos elever som fått ta del av ridterapin. Förbättringar som också visat sig i skolresultaten.
”Eleverna har förbättrats i det dagliga livet, i aktiviteter som kräver motorisk kontroll. Läraren talar bland annat om förbättringar avseende kroppsvård och berättar att sedan barnen vistats i stallet och får borsta och hålla hästarna rena blivit mer medvetna även om sin egen hygien. De borstar sitt eget och varandras hår och vill gärna röra vid lärarnas hår också. De städar även mer utomhus på skolgården. Två av lärarna framhöll en förbättring i barnens skrivförmåga. En lärare beskriver att elever med CP tidigare inte haft bra handkoordination och därmed haft svårigheter att skriva. I hippoterapin förekommer flera moment, särskilt under skötsel av hästarna där finmotorik tränas. Sedan hippoterapin infördes har flera av barnen fått en förbättrad skrivförmåga. En annan upplevelse var att förbättring skett gällande barnens förmåga att hålla i pennan, att de nu kan greppa pennan med en korrekt fattning.” Therese Pettersson och Emma Regbergs uppsats heter ”Upplevelser av hippoterapi som behandling för funktionshindrade barn i Indien.” Institutionen för neurovetenskap, sjukgymnastik, Uppsala Universitet 2011.
Lasse Nohrstedt, volontär Intact Special School, Trichy, Indien
Så långt skulle hästburen terapi kunna vara nog. Resultatet har blivit en mer harmonisk flicka sedan hon kom till stallet och träffade Koko och de andra. Men hästburen terapi har ännu mer att erbjuda barn med olika funktionsnedsättningar.
Hästens gångart skritt stimulerar samma muskelgrupper hos en ridande människa, som hos en människa som promenerar. Att rida i skritt innebär att barnets muskler stärks. För barn som inte kan gå bidrar därför skritten till en positiv inverkan på den motoriska utvecklingen. Just nu arbetar sjukgymnasten Bharathi bland annat med Brindhi, en flicka med en cp-skada som gör att hon har svårt för att gå, särskilt i trappor och hon faller lätt även på plan mark. Men efter bara några veckors ridträning märker Bharathi skillnad i hennes förmåga att gå och röra sig mer säkert och faller inte lika ofta. Att hon hittat en bättre balans genom att rida med enbart vojlock och voltigehandtag på ponnyn.
Jag har länge känt till de positiva effekter som den hästburna terapin kan ha för barn med olika funktionsnedsättningar, och med egna ögon sett hur barn som varit rullstolsburna och efter en tid kunnat lämna rullstolen nedanför rampen och sedan själva gå upp till den väntande ponnyn och sjukgymnasten. Ändå överträffar barnens resultat från Intact special school mina vildaste förhoppningar. Kanske är anledningen att det rör sig om barnhemsbarn i Indien, som under en så stor del av sin uppväxt varit undanhållna alla former av habilitering och sjukgymnastik innan de kom till Intact special school. Den sammanlagda effekten på insatta insatser blir därför extra stor och snabb. Barnen börjar på ruta ett skulle man kunna säga. Vi ska dock inte förringa det målmedvetna arbete som sjukgymnasten gör för vart och ett av barnen som deltar i terapin. Det är givetvis den viktigaste faktorn i det som blivit en framgångssaga på Intact special school.
Therese Pettersson och Emma Regberg genomgår för närvarande sjukgymnastprogrammet vid Uppsala Universitet och har i en uppsats beskrivit den hästburna terapin vid Intact special school. I studien finns intervjuer med såväl elever som lärare och resultaten i uppsatsen visar entydigt på betydande förbättringar hos elever som fått ta del av ridterapin. Förbättringar som också visat sig i skolresultaten.
”Eleverna har förbättrats i det dagliga livet, i aktiviteter som kräver motorisk kontroll. Läraren talar bland annat om förbättringar avseende kroppsvård och berättar att sedan barnen vistats i stallet och får borsta och hålla hästarna rena blivit mer medvetna även om sin egen hygien. De borstar sitt eget och varandras hår och vill gärna röra vid lärarnas hår också. De städar även mer utomhus på skolgården. Två av lärarna framhöll en förbättring i barnens skrivförmåga. En lärare beskriver att elever med CP tidigare inte haft bra handkoordination och därmed haft svårigheter att skriva. I hippoterapin förekommer flera moment, särskilt under skötsel av hästarna där finmotorik tränas. Sedan hippoterapin infördes har flera av barnen fått en förbättrad skrivförmåga. En annan upplevelse var att förbättring skett gällande barnens förmåga att hålla i pennan, att de nu kan greppa pennan med en korrekt fattning.” Therese Pettersson och Emma Regbergs uppsats heter ”Upplevelser av hippoterapi som behandling för funktionshindrade barn i Indien.” Institutionen för neurovetenskap, sjukgymnastik, Uppsala Universitet 2011.
Lasse Nohrstedt, volontär Intact Special School, Trichy, Indien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar