Volontär - Ridterapi - Indien

 Hej!

Nu har jag varit på skolan utanför Trichy lite mer än en vecka. Första 3-4 dagarna var det väldigt varmt runt 35 grader, men nu börjar jag vänja mig och det har dessutom blivit lite regnigare senaste dagarna. Jag börjar komma in i rutinerna här. Vanliga veckor (när det inte är helgdagar etc) har vi barn på HRTC må-tors. De kommer på förmiddagarna och oftast är det 3 stycken, flickorna varannan dag och pojkarna varannan. Alla barnen har olika förutsättningar och olika mål med ridterapin. Men det de har gemensamt är att de alla tycker att det är lika roligt att komma till stallet och se hästarna, rida och ta hand om dem. Dock är ju vissa barn mindre intresserade av själva stallgörat och mer intresserade av ridningen än andra, som Julia berättade om i förra inlägget.  ”No brushing – no riding” sa jag kanske fjorton gånger idag… 

Idag hade vi förövrigt en lite mer intressant stalldag än vanligt. En volontär från England (som jag dessvärre glömt namnet på) med Tamilsk ursprung har varit på skolan ca 3-4 dagar denna vecka och hjälpt till. Jätte bra eftersom hon ju förutom engelska även pratar Tamil. Som seden bör hälsade hon även på ute hos oss på HRTC (Horse Riding Therapy Center), alla volontärer på Intact brukar åka runt och besöka de olika skolorna/projekten för att få en helhetsbild. Eftersom hon har sin släkt här i Tamil Nadu var även hennes tre syskon och farfar med till stallet idag. Både barn och hästar fick lite mer uppmärksamhet än vanligt. När vi var ute och gick med barnen så skapade vi ett intressant tåg för lokalbefolkningen att skåda. I vanliga fall brukar folk titta lite grann på oss där vi kommer; två vita tjejer, två hästar, 2-3 indiska barn och 2-3 personal från skolan som hjälper till. Man måste för det första förstå att skolan ligger långt från olika turistorter där västerlänningar brukar vistas, så vita människor över huvudtaget är något av en raritet här. För det andra är inte hästar det vanligaste heller här, faunan här består till 99% (min uppfattning efter en vecka här) av kor, getter, hundar och höns. Så idag när vi kom, förutom den vanliga delegationen bestående av mig, Julia, EQ, Koko, 3 barn och 3 personal från skolan, tillsammans med ett extra tillskott på ca 6 personer såg det nog onekligen ut som om cirkusen kommit till stan. Däremot så är alla alltid väldigt vänliga och undrar vad vi heter, gör och kommer ifrån. 

Annars är lugnet på skolan (trots att här går ca 65 barn) en skön och behövlig kontrast till kaoset inne i Trichy. Har varit där på shoppingtur förra helgen och även gjort lite obligatoriska tempelbesök (helt fantastiskt). Men så mkt folk, och trångt på bussen och stekande hett. Ungefär så som man kan tänka sig att Indien är helt enkelt. Dock finns här väldigt mycket att handla, redan köpt ett par plagg som jag lämnat till skräddaren. Så funkar det för det mesta här nämligen – man köper tyger och lämnar in det till skräddaren som syr. Vissa affärer har så klart ’ready made’ också men jag provade jeansleggnings som var strl 3XL och alldeles för små…

Vi hade besök av en apa här i veckan också som terroriserade i vårt kök – drack ur vattenkannan och slet ut allt Julias socker på golvet, efter att ha snott en spegel med sig upp i trädet och kollat in sig själv noga slog han sönder spegeln och försvann. Nu är vi alltid väldigt noga med att stänga dörrarna till köket! Bilden är ifrån när han kom tillbaka 2 dagar senare och kollade sig själv i spegeln på motorcykeln.

// Fia

Ps. här kommer några bilder från Julias träning med Koko!